3 augusti, sista dagen i Wien.
För att ta det hela från början så åt vi en habil (jag har läst (för) många tripadvisor recensioner) frukost. Det fanns tre olika sorters mackor, fil och flingor med mera. Jag (Emma) och Johanna lyckades ta fil med kall havregrynsgröt på... Inte jättegott.
Museet som vi tänkte gå på var stängt på måndagar, så planerar vi. Alla butiker vi tänkte gå på öppnade tolv (?!). Därför gick vi direkt till Nash Market. Vi hade fått rekommendationer om denna marknad från flera backpackers så jag trodde att det skulle vara... bättre. Om ni inte har något att göra, är i Wien, tycker om falafel och torkad frukt så mycket att ni kan stå ut med att folk skriker STOP! till er (som Agnes) är Nasch market något för er. Alltså inget för mig. Runt ett så vände det, vi åt god schnitzel till lunch och sedan AMAZING vintage butiker!!! 😍😍😍 Johanna satt apatisk bland stövlarna i typ en halvtimme innan hon fick gå till nästa second-handshop! Det blev några stycken, om ni vill uppleva hipsterkulturen i Wien åk till distrikt 7!
På eftermiddagen åkte vi ut till en plats utanför centrum där det fanns bland annat en schlagerbro (OBS! Var ej därför vi åkte dit?) som sträckte sig över Donau. Det var 30 grader varmt och vattnet var svalt, perfekt att bada i. Där låg vi och jäste tills solen gick ner. Väldigt härligt med skyskraporna och palmerna i bakgrunden.
När vi skulle skicka iväg detta inlägg satt vi på Mc Donalds på Stefansplatz och utnyttjade deras WiFi. Då kom en servitör som bara pratade tyska kom fram till oss och försökte berätta för oss att vi borde prata med varandra istället för att sitta med våra mobiler. Just då höll jag på att skriva klart detta inlägg, Agnes boka hostel till imorgon och Johanna skrev ett mail till hostelet. Så vi hade faktiskt skäl till att sitta med våra mobiler. Det kunde inte han veta och vi inte förklara. Men så kom han tillbaka med sin mobil och visade ett långt klipp om dagens zombie-samhälle (på rim) och att vi borde kolla upp och prata med varandra, fråga om vägen, hälsa osv. Han har rätt, alla är jättetrevliga när man frågar om hjälp, alla jag träffat pratar mer än gärna med en om allt från meningen med livet till caféer i Ljubljana. T.ex. så träffade jag en jätteintressant kvinna/tjej på tåget till Vicenza då jag trodde att spolknappen var dörrlåset på toaletten (fråga mig inte). Så hon log väl medlidsamt mot mig vilket jag tog som en inbjudan och slog mig ner. Hon studerade europeisk litteratur i Bologna och hade MASSOR av bra boktips plus bra musiksmak. Jag vet inte vad hon heter i efternamn, FRÅGA DET OM NI TRÄFFAR NÅGON! Jag har fått musiktips om Parov Stelar. Lyssna på honom jättebra typ techno-jazz 💗. Han är rätt känd, men jag hade iallafall aldrig hört talas om honom innan! 😊
